Aj Aj ajjjjjj!

Trots både vila och ett långt varmt bad i går så är jag ännu sämre idag.
Kan bara inte förstå att det kan göra så ont.
Känner mig helt handikappad när jag inte kan leva och röra mig som vanligt.
Jag har ju varit så otroligt rörlig denna graviditet och det har varit underbart, har knappt kännt att jag varit gravid, så blir det så här sen.
Mest lider jag för att jag inte kan vara med barnen som jag brukar, det känns fruktansvärt att inte kunna lyfta och bära dem som vanligt.
Allt tar minst 100 ggr så lång tid och har jag inget att hålla mig i kan jag knappt ta mig fram alls.
Urban har pratat med barnomsorgen så barnen skulle få vara på dagis de tider han behöver jobba, men vi ska ändå inte ha dem där full tid för det blir för långt för dem båda, så han får pussla med lite vab också.
Min barnmorska ringdemig också och sa till mig tt suksriva mig på egen hand 1 v så jag sen kan hinna få en läkartid igen och bli sjukskriven, för så här kunde jag inte ha det.
Fhilip och Isac var på dagis i dag, på Isacs avdelning, för Fhilip och de andra som slutade och började på syskon i somras var inbjudna på återträff. De hade haft så roligt, fikat, lekt och dansat.
Både Fhilip och Isac sken som solar när de hämtades.


Bebisen lever rullan i magen och hickar flera ggr om dagen.
Om hon inte sparkar hej vilt så ligger hon och sträcker på sig eller nått sånt, antar att hon passar på nu innan det blir för trångt *ler*
Namn har vi ännu inte heller enats om, eller ja, förut var vi överens om ett namn, men så har Urban tvekat lite sista tiden då Emelie tjatar om ett annat namn som vi båda också gillar, men jag vill fortfarande ha detta namnet vi först var så eniga om.
Vi får väl se, kanske vi inte alls vill ha det när hon väl är född,ibland känner man ju så att nej, dett var ingen.... utan en.....
Har fortfarandesvårt att fatta att vi snart är framme vid målet, min barnmorska sa att tänk vad fort denna graviditeten gått, du ska ju snart få barn. Känns så overkligt på något sätt.
Sen min rädsla gör ju inte saken lättare, men försöker att tänka positivt och peppa mig själv att jag klarar detta och att allt kommer gå så bra så.
Nej nu ska jag i säng och titta på Paradise Hotel, varför börjar man se såna såpor? Nu är man ju fast i detta.